En väsentlig skärpning fordras av Cyrus seniorhandboll
Så skall vi då ta oss an ännu en vårsäsong med division 1 handboll. Jag uttrycker mig så därför att jag under uppehållet funderat mycket på vad jag sett och inte sett under höstens seriespel. När seriespelet inleddes i tidig höst var det säkert flera som upplevde säsongen som början på något nytt med Cyrus seniorhandboll. Nyfikenheten var stor när de närmaste skulle få klart för sig hur mycket killarna hade lärt sig under den förhållandevis svåra allsvenska sejouren 2008-2009. Ett år av många förluster, somliga stora sådana att glömma men också förluster som faktiskt lovade bättre tider. Ett år i ”ettan” skulle göra klubben väl. Ett år där man skulle analysera vad man varit med om och vad som fordrades för att dels ta sig tillbaka igen och kanske nästa gång hänga kvar. Spelarförlusterna var i och för sig påfallande stora när Robert Jangmo, Petri Nuutinen och David Larsson valde att satsa högre alternativt lägga av. Helt klart ersätter man inte dessa tre i en handvändning. I stället såg man fram emot att andra spelare skulle få visa sig på styva linan. Dels i kraft av de erfarenheter man skaffat sig under de senaste årens seriespel i ettan och allsvenskan och dels skulle en handfull intressanta spelare kunna visa upp sig och helst etablera sig i seniorhandbollen. Höstsäsongen blev inte som man tänkt sig. Blott fyra segrar av elva möjliga. Med något undantag när så har förhoppningarna grusats rejält. Undantaget är möjligen Tobias Andersson som verkligen försökt att hålla en god division 1 klass från nio meter. Han har dessvärre varit tämligen ensam då övriga niometersspelare knappast har kommit upp i den klass man hade förväntat sig. Och förväntar man sig något så grundar det sig oftast på de erfarenheter man har av det man sett tidigare. Med andra ord så har herrar Kihlberg, Karlsson, Mattelin och Tormner inte hållit det mått man vet att de skulle ha kunnat hålla.
Bland sexmeterskillarna bör Alexandar Pavic framhållas som ideligen har börjat om och vill försöka åstadkomma något. När det gäller kantskyttet så finns det ingen anledning att klaga, eftersom de utnyttjats på tok för lite. Med en dåres envishet hävdas härmed att duon Martin Jönsson och Christian Granberg har minst 50 procent mer att ge om de kommer med i spelet. Och just Granberg är intressant som exempel, då han är en av de man vill se i aktion i större utsträckning. Detta tillsammans med Mattias Kvick, Jonathan Lindberg och kanske ännu fler ungdomsspelare. Det måste ju finnas talanger också i Cyrus, liksom det finns duktiga ungdomsspelare i andra klubbar. Har haft förmånen att för första gången under de senaste tretton åren upplevt mastodontarrangemanget Hallby-bollen. Blev bland många andra fina upplevelser stående vid en pojkmatch mellan två gästande lag födda 1996. Det de visade upp där skulle räckt för mig att ta ut sju spelare att satsa på för Cyrusherrarna i dagens situation. De fyller alltså fjorton år i år 2010. Nog måste det väl finnas såväl sextonåringar som kanske femtonåringar också i Cyrus att satsa på? Nämner detta, eftersom jag hörde efter förra säsongen att det var seniorspelare som började tröttna och krävde övertalning inför framtiden. När jag lägger ihop mina tankar härvidlag, så kan jag inte motstå att dra fram dessa argument. Nu är jag inte dummare än att jag förstår att Cyrus inte kan hänga kvar i division 1 enbart med fjorton-femton och sextonåringar i laget. Inte ens med sjuttonåringar som Mattias Kvick och hans kamrater. Ändå hävdar jag att något måste hända. Nog om detta för tillfället och i stället tar vi oss an bottenlaget Skurup på lördag hemma på Kåken. Ett Skurup som ju med kraft av sina danska nyförvärv Uffe Holmgaard Rasmussen, Karsten Nörsmöller och John Kristensen gjorde 20 mål tillsammans. Detta under överinseende av spelmotorn Mattias Lindqvist som sköt sju mål. Därmed är det bar fem mål upp till segersumman 32 mål. Kan inte tänka mig att Cyrus i kraft av hemmahall skall gå på en liknande förlust ännu en gång. Nu gäller det att ta helt andra tag, både på plan och på bänken. Ja, kanske också vid sidan om.
L-G Åkerberg