Dags att ta sig samman
Efter två rejäla bortaförluster i söderettan är nu Cyrus tillbaka i Idrottshuset för att om möjligt balansera upp sin egen tillvaro i division 1-handbollen. Matchen på söndag innebär fjärde hemmamatchen och motståndet kommer västerifrån och då Kungälv. Kungälv är ett lag som i likhet med Cyrus spelat in åtta poäng på sju matcher. Detta med tre segrar och två oavgjorda.
För Cyrus del gäller det att slå vakt om hemmamatcherna, eftersom bortamatcherna hittills har inneburit klara förluster om man bortser från Linköpingsmatchen där Cyrus fick med sig segern efter regelfel från hemmalaget.
Många undrar förstås över varför laget har så svårt att spela i bortahallar.Det finns antagligen många analytiker som ger sig på var sin förklaring.
Därför kan inte heller undertecknad hålla Er utanför funderingarna.
Framförallt tror jag att laget hämmas av att vara tvungna att spela i en smalare hall hemma än på bortaplan. En bredare hall tarvar betydligt tempostarkare försvarsspel än vad som fordras på Jönköpings Idrottshus med sargen som extra hjälpmedel mot motståndarnas växlar som skall leda till kantavslutningar.
Med andra ord så har Cyrus fördelar av hemmahall, då gästerna tvingas spela ett mer begränsat anfallsspel. Detta i sin tur leder till raka motsatsen för Cyrus när de kommer i bortahall och möter hemmalag som med hjälp av större ytor då kan variera sitt anfallsspel. Där hänger inte Cyrus med. Försvarsspelet blir sämre och målvaktsspelet likaså, ty detta hänger med också på de många träningarna oavsett vilken av hallarna på Kåken som står spolad och klar.
Detta är min åsikt om varför Cyrus på tre bortamatcher har släppt in 26-37-32 mål eller 31 mål per match. Försvarsspelet räcker inte till, därför bör laget inrikta sig på detta från och med nu på söndag mot Kungälv, för att i nästa omgång praktisera ett högre tempo när laget ställs mot Country i den stora Skövdehallen. Gör man inte detta utan i stället anser att kunskaperna är tillräckliga redan, så är laget illa ute.
Samtidigt bör laget mot Kungälv fortsätta att försöka kontra sönder motståndarna. Det bör finnas kapacitet i de många snabbfotade spelarna i allmänhet och David Jörgensen, Christian Granberg, Mattias Qvick och Alexandar Pavic i synnerhet. De två förstnämnde är tillsammans med Roger Elf och Martin Jönsson också duktiga kantskyttar under förutsättning att bollarna spelas i deras riktningar. Detta i stället för ett enahanda och ineffektivt bollande mellan de fyra niometersspelarna Mattelin, Karlsson, Andersson och Kihlberg, vars inbördes spel tyvärr är ganska lättläst av motståndarnas försvarsspel. Med andra ord så måste spelet växlas upp mot kanterna i mycket större utsträckning än i tidigare matcher. Försäkrar att detta är tillsammans med ovanstående förvarstankar lösningen för ett vinnande spel.
Fast allt det här vet säkert tränare Mattelin och laget redan.
Det går ju an att sitta bakom tangentbordet och skapa tankar om en effektivare och vinnande handboll. Kan emellertid försäkra Er läsare om att jag kommer att tjata om detta varenda gång jag skriver denna krönika, ty jag vet att det finns de som håller med…
L-G Åkerberg